Ledsen.

Allt skulle vara så mycket bättre om det kunde vara som vanligt någon stanns. Men såklart inte. Pappa klarar inte av något själv typ och får värsta utbrotten.

Jag känner stark oro inför skolan imorrn. Det är jobbigt. Jobbigt att vara själv, men på tisdag är det ju lite som vanlig igen och man slipper och vara själv. För någon månad sen slapp jag den oron. Men nu är vi de "onda" i klassen. De som pratar skit, även om det gäller bara en gång och miljarder försök att få det bra så är det bara en stor jävla käftsmäll tillbax. "Vi vill inte bli illa behandlade igen".

Visst, jag kan förstå, men ändå inte. Jag har nog lättare för att förlåta människor, även om jag inte fått något förlåt. Tror det bästa om människor. Jag mennar, vem kallar en människa som kallat en massa ord för värdelös i två-tre årstid sin bästa vän och leker i en fontän som inget hade hänt? Lärarna förstog att vi inte var bra för varandra och i mitten av sjuan hade vi noll kontakt. Bra antagligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0