En gång..
En kramp till. Så jävligt att man ska påminnas hela tiden. Dåliga värden, inga behandlar, kramper, surt humör. Dessutom så skrattar folk ihjäl sig för det är så förbannat roligt att frysa ut folk!
Men fatta, jag står upp. Jag ler och skrattar, är ledsen när jag behöver det. Mitt liv är SÅ mycket större. Jag behöver inte lägga ner tid för att hämnas på andra. Jag lägger ner tid på det som jag behöver, för att jag ska må bra och även helst alla andra runt omkring mig. Jag är inte felfri och jag vet att jag har påverkats av cancern och pappas vidriga humör för det gör man. Ligger döden så nära, så är inte allt så jävla lätt.
Men fatta, jag står upp. Jag ler och skrattar, är ledsen när jag behöver det. Mitt liv är SÅ mycket större. Jag behöver inte lägga ner tid för att hämnas på andra. Jag lägger ner tid på det som jag behöver, för att jag ska må bra och även helst alla andra runt omkring mig. Jag är inte felfri och jag vet att jag har påverkats av cancern och pappas vidriga humör för det gör man. Ligger döden så nära, så är inte allt så jävla lätt.
Kommentarer
Trackback
